Jag summerade ju lite snabbt hur jag fick ett jobb, men tänkte att en lite mer ingående beskrivning kan vara på sin plats. Vad är Mecenat och vad gör jag där egentligen?

Mecenat

Mecenat är Europas största leverantör av studie-ID/förmånskort. Varje läsår skickas 1,2 miljoner kort (Mecenatkort och CSN-kort) ut till studerande i Sverige.

Ungefär 600 000 medlemmar har tackat ja till information om rabatter och förmåner och en hel del av mitt arbete riktas mot dem, även om studentrabatterna riktar sig till alla studenter (med våra kort).

Mecenat arbetar med en hel del stora partners som Apple, Microsoft, Telia, Tele2, SAS och SJ. Det är alltså en riktigt stor aktör, den största, i den här branschen.

Som arbetsplats passar Mecenat mig som handen i handsken. Det är ett mindre företag med unga anställda och alla arbetar på mac. Jag har redan nu fått fria händer inom vissa projekt där jag måste ”think outside the box”, väldigt inspirerande för en som är ny på jobbet.

Web Content Manager

Så, vad gör jag egentligen? Vad är Web Content Manager/Webbredaktör?

Om jag utgår från min arbetsbeskrivning så har jag en ”utförande roll i produktion och underhåll” av webbsidor och elektronisk kommunikation. Jag arbetar tillsammans med marknad och IT i syfte att stödja säljorganisationen. Inga konstigheter egentligen, ansvarig för innehållet på webben helt enkelt.

En viktig del av arbetet går ut på att kvalitetssäkra de webbsidor som finns. Helt enkelt se till att innehållet är uppdaterat och aktuellt, att länkning fungerar och är spårbar.

Till viss del står jag även för produktion av webbmaterial och då främst bilder. Det här är nytt för mig och jag lär mig nya saker varje dag. Till produktion hör även att sätta samman material till kompletta medlemsbrev och vanliga eDR.

Här tillbringar jag mina dagar

Med viss modifikation gör jag det jag alltid gjort, fast nu får jag betalt för det!

Nu under sommaren kommer jag ha det ganska lugnt, kampanjer och material är redan förberedda så det enda jag behöver göra är att trycka på rätt knapp när det är dags, ungefär. Bland annat har jag tänkt utvärdera lite projekthanteringssystem, där Manymoon just nu ligger i fokus, vilket ni troligtvis kommer få ta del av senare.

Ingen(?) är riktigt säker på vad som bestämmer vad som ska föreslås, men troligtvis är det antalet sökningar som spelar in. Söker du, väldigt mycket, på en viss fras, från olika IP-adresser, så hamnar frasen troligtvis som ett förslag.

För att knyta an till rubriken tänkte jag helt enkelt visa vad Google föreslår när du söker på våra svenska partiledare. Google har förresten en specialsida för bevakning av det svenska riksdagsvalet, om du är intresserad att se trender.

Alliansen

Moderaterna – Centerpartiet – Folkpartiet – Kristdemokraterna

Fredrik Reinfeldt (m)

Maud Olofsson (c)

Jan Björklund (fp)

Göran Hägglund (kd)

Här är det faktiskt inte så mycket kommentera. Det mest uppseendeväckande är nog Göran Hägglund och hans tunga. Eller kanske att Maud Olofsson inte har koll på hur kinesiska städer uttalas.

Oppositionen

Socialdemokraterna – Vänsterpartiet – Miljöpartiet

Mona Sahlin (s)

Lars Ohly (v)

Maria Wetterstrand (mp)

Peter Eriksson (mp)

Här börjar det hända lite saker. Mona Sahlin är ju vida känd för sin väska, sitt skattefifflande och Tobleroneaffären. Lars Ohly pekar finger, är kommunist (berlinmuren) och spelar fickpingis(?). Maria Wetterstrands enda skamfläck verkar vara lite cannabis. Peter Eriksson är svårare (eftersom det är ett så pass vanligt namn) men hans SUV kommer inte undan.

Den långa versionen

Jag är inte helt hundra på den kronologiska ordningen men jag ska försöka återberätta de senaste veckorna så gott det går.

För ett par veckor sedan såg jag, via Twitter, att Evas Layout sökte en webbredaktör för att hyra ut (vikariera under en mammaledighet). Jag tänkte först att jag inte var tillräckligt kvalificerad för tjänsten, med varken rätt utbildning eller erfarenhet. Så jag skickade ett mail och frågade helt sonika om det var någon vits att jag ens sökte.

Ett par timmar senare blev jag uppringd av Eva och vi kom fram till att jag nog inte var kvalificerad, främst på grund av bristande erfarenhet av Adobes programsvit. Men hon sa att jag gärna fick komma på en allmän intervju om jag ville.

Sagt och gjort. Väl där blev jag trots allt intervjuad för den specifika tjänsten. Vi hade en bra dialog och efter mötet överraskade hon mig genom att ta fram ett arbetsprov, kopiera ett reklamblad som hade kommit med Posten samma dag.

Ett par dagar senare ringer Eva och säger att hon skickat mitt CV till kunden, och ytterligare några dagar senare, en tisdag, är jag på intervju hos dem. Dagen efter ringer de och vill att jag ska provjobba på fredagen så torsdagen spenderar jag hos Eva för att försöka köra in mig lite på InDesign.

Provjobbandet gick skapligt, bara det att det inte var InDesign utan Photoshop som gällde och jag kan väl ärligt säga att det inte var min största styrka. Sen hörde de av sig på måndagen och ber mig provjobba igen på onsdagen så jag for till Eva och köttade Photoshop i två dagar.

Provjobb igen och den här gången går det bättre. Tydligen så pass bra, att igår ringde de och frågade om jag kan börja jobba redan idag. Inte nog med det, istället för att hyra mig så ville de anställa mig direkt.

Så från och med idag är jag webbredaktör på Mecenat, eller web content manager som det så fint heter. 6-9 månader framåt är säkrade, och förhoppningsvis blir det en förlängning på ett eller annat sätt.

Dagens lärdom

Det här är lite av ett drömjobb för mig, i alla fall just nu. Jag vill verkligen jobba med webben så jag är riktigt glad för den här chansen. Jag vet att jag har mycket att lära men samtidigt att jag kommer utvecklas väldigt mycket under den här hösten. Att de vågar satsa på mig, som egentligen inte har någon erfarenhet eller rätt utbildning, är ganska spännande.

Utbildning är alltså inte allt. Samma sak är det med erfarenhet. Det viktigaste är att du har rätt inställning och ett brinnande intresse!

Flattr i klartext

• Du betalar in pengar.
• Du bestämmer hur mycket du vill dela med dig av varje månad.
• Sätt igång och flattra. Hur mycket varje klick är värt beror på hur många gånger du klickar, men det blir aldrig dyrare än vad du bestämt på förhand.
• När månaden är slut delas dina pengar ut till alla du klickat på, och du får pengar för alla de klick du fått.

Varför, frågar du dig säkert? För att visa uppskattning. 100 kronor är oftast för mycket att ge någon som skrivit en bra bloggpost, men man orkar inte engagera sig för att bara skicka några kronor. Flattr gör det hela enklare och det finns ingen som inte har råd att avvara 20 kronor varje månad. Men det är klart, ingen kommer att bli rik på Flattr, fast det är i och för sig inte meningen heller.

Du kan alltså inte flattra någon utan att ha ett konto. Självklart kan du inte heller bli flattrad om du inte har ett konto. Det räcker inte med att bara ha ett konto, det måste också vara aktivt (det vill säga, du måste ha pengar på ditt Flattr-konto). Du måste ge för att få.

Så, vad tjänar Flattr på det här?

Troligtvis inte mycket alls, men något måste så klart betala tjänsten. Varje gång du sätter in pengar på ditt Flattr-konto drar de av en liten summa. Jag började med att sätta in 10 euro, då hade jag 9,31 euro kvar.

En ganska stor summa kan tyckas, men sätter du in större belopp mer sällan så får du mer pengar att flattra för. Den lägsta avgiften är just nu 0,3 euro plus 2 %, troligtvis kommer det att sjunka när tjänsten får fler användare.

Nu till det roliga

Om jag förstått det rätt så har jag fyra (4) invites. Varken mer eller mindre. De fyra första som kommenterar något vettigt, till exempel varför du vill ha Flattr, skickar jag en invite till (glöm inte att skriva rätt e-postadress).

Den nya möjligheten att stjärnmärka musik gillar jag också. Tidigare la jag all ny musik som jag hittade i en speciell spellista, för att senare avgöra om jag gillade den eller inte. Nu kan jag snabbt och enkelt stjärnmärka istället. Ingen större förändring, men jag gillar det.

Den tredje saken jag verkligen gillar, är biblioteket. Där finns all musik, från alla spellistor. Det som är bra är filtret, som fungerar ungefär som i iTunes. Känner jag för att lyssna på en artist, eller ett album, kan jag filtrera bort allt annat utan att skapa oändligt med spellistor. Mycket bra!

Men var är det där sociala som alla pratar om? Kopplingen till Facebook är kanon, men hur intressant är det egentligen att se vad andra lyssnar på? Är det verkligen socialt att se vad andra lyssnar på?

I skrivande stund har 54 av mina Facebook-vänner kopplat Spotify till Facebook. Jag har sex spellistor, med knappt 45 låtar i varje (totalt 267 stycken). Det är både färre spellistor och låtar än vad mina kompisar har, men om alla ändå var som mig så innebär det att jag har drygt 14 000 låtar att gå igenom. Konstigt nog känner jag mig inte sugen.

Men det kanske är socialt att kunna skicka låtar till varandras Spotify-inbox? Istället för att skicka det via mail, MSN, Facebook-chatt, Twitter och/eller SMS som vi gjort tidigare? Kanske, men ingen större skillnad mot tidigare.

Men jag gillar nog kopplingen till Facebook ändå. Det känns enklare än tidigare att ”berätta” vad man lyssnar på, det är så jag hittar ny musik. Att dessutom ha feeden integrerad direkt i Spotify, och kunna blocka den från Facebook, är bara ett plus.

Vad väntar jag (och ni) på?

Först och främst, kommentarer! Om det var möjligt att kommentera varandras spellistor, då skulle det finnas en vits att de var synliga för alla. Jag skulle också vilja kunna kommentera på artister, album, till och med på varje enskild låt. Då skulle Spotify bli socialt.

Det här skulle dessutom ge artisterna en till kanal att kommunicera med sina fans, även om få troligtvis skulle utnyttja det.

Något som känns lite mer otroligt är en integration med YouTube, men så trevligt det skulle bli. Koppla låtar till den officiella musikvideon. Perfekt för hemmafesten, speciellt när du kopplat datorn till TVn. Eller är det bara jag som tycker att det är en intressant idé?

Och så den andra uppdateringen

Jag skrev tidigare att Free försvinner. Det är inte riktigt sant. Eller, det är inte sant alls faktiskt. Tyvärr, för jag tycker att Spotify är en så pass bra sak att man borde vilja betala för det. Produktutbudet är, från och med nu, alltså:

• Spotify Free (gratis) – Skaffa Spotify genom en invite, med reklam.
• Spotify Open (gratis) – Som Free. Du behöver ingen invite, men du kan bara lyssna 20 timmar per månad.
• Spotify Unlimited (49kr/mån) – Samma sak som Free, fast utan reklam.
• Spotify Premium (99kr/mån) – Spotify, så som det ska vara. Ingen reklam. Spela lokal musik. Fungerar utan Internet-uppkoppling. Bättre ljudkvalitet. Mer material. Möjlighet att spela från mobiltelefonen.

Det är ganska uppenbart att Premium fortfarande är det bästa, och att Unlimited inte är speciellt ”unlimited”. Se Spotify för en bättre jämförelse.

I Sverige finns det fler Spotify-invites än invånare, ungefär. Så Open är givetvis för de länder där Spotify fortfarande är nytt, som i Holland. Möjligtvis kommer Unlimited fungera i Sverige, det borde finnas de som tycker att 50 kronor är överkomligt för att slippa reklam. Kanske kan det här konvertera icke-betalande kunder till betalande, för det börjar verkligen bli dags för Spotify att tjäna pengar. Hur som helst så ska det bli intressant att se statistik över vad användarna kommer att välja.

Det här är tänkt att vara en sida i rörelse, så det är inte omöjligt att utseende eller funktioner kan se konstiga ut ibland. Troligtvis så testar jag bara något nytt just då.

Äntligen har jag ägnat lite tid åt bloggen. Även om jag egentligen borde fokusera mer på att få ut lite bloggposter så kände jag att en renovering var på sin plats. Ta tag i allt man ska göra ”när man får tid”. Lite snabbt om vad som hände idag:

1. Ny, enkel header
2. Uppdaterad meny
3. Asides
4. Tagit bort Tweetboard och lagt till en vanlig Twitter-ruta
5. Gilla-knapp från Facebook
6. Pusha-knapp
7. Flattr-knapp

Jag har också tagit bort de gamla dela-knapparna som jag hade tidigare. För er som inte riktigt vet vad Pusha och Flattr är så kommer två korta förklarande inlägg inom en ”snar” framtiden. Aside-posterna gör att jag kan bestämma stil för enskilda poster eller kategorier, vilket jag kommer använda för kortare inlägg.

Under huven har det också hänt lite saker. WP Super Cache gör förhoppningsvis sidan lite snabbare, WordPress Mobile Edition (och inte WP Touch som de flesta kör) anpassar sidan för mobiltelefoner, All in One SEO fixar till lite rubriker och en sitemap förenklar för Googles indexering.

Jag tror det var allt. Lite nyare. Lite fräschare. Nu ska jag bara, återigen, försöka komma igång med att skriva mer, bättre och oftare.

För ett tag sedan publicerade Internetkunskap ett inlägg om hur du söker jobb i sociala medier. Nedan ser du videoklippet som förklarar, men läs gärna hela inlägget.

Facebook, Twitter och framförallt LinkedIn i all ära. Det viktigaste verktyget tror jag ändå är din blogg och jag ska försöka förklara hur jag tänker.

Facebook och Twitter

Facebook i olika ålderskategorier - joinsimon.se

36,6% av Sveriges befolkning använder Facebook i åldrarna 3-97 år, självklart är det procentuellt en mycket större andel i åldrarna 13-40 år (faktum är att du måste vara minst 13 år fyllda för att få registrera dig på Facebook). Något som kan tilläggas är att mellan maj 2009 och mars 2010 skapades 4000 nya svenska Facebook-konton per dag. Twitter är betydligt mindre, men även det växer hela tiden.

Du kan självklart marknadsföra dig själv på Facebook och Twitter, knyta kontakter och basunera ut hur bra du egentligen är. Men det blir ganska tröttsamt för andra, att hela tiden höra att du söker jobb. Tipsa istället andra om läsvärda artiklar, fråga när du behöver svar och hjälp andra så ofta du kan. Det är så du ska använda Twitter och Facebook. När ett företag läser igenom din feed, på Facebook eller Twitter, så skapar de sig en bild av vem du egentligen är. Hjälpsam. Smart. Generös.

Därför är det ganska viktigt att tänka lite på vad du skriver och vilken typ av bilder du lägger upp. Många säger att man inte är samma person privat som på jobbet, men det tror inte jag på. Möjligtvis kan det stämma om du är schizofren. Fast jag tycker inte att man ska censurera för mycket, jag skulle aldrig vilja jobba för ett företag som inte accepterar vad jag gör på fritiden eller vilka åsikter jag har.

Sen är Facebook och Twitter självklart också roligt och socialt, det är därför du ska använda det!

LinkedIn

Något som håller på att bli riktigt stort inom ”digital rekrytering” är LinkedIn. Drygt en halv miljon svenskar har ett konto där, betydligt mer än vad som finns i Arbetsförmedlingens databas. Allt fler företag letar upp folk att anställa på LinkedIn och struntar helt enkelt i att lägga ut en annons.

Det är både enkelt och smidigt att lägga upp ett CV på LinkedIn, dessutom får du en massa referenser ”gratis” genom de kontakter du skaffar där (det är inte riktigt ett ställe där du blir ”vän” med vem som helst utan bara de som du träffat och kanske arbetat med på ett eller annat sätt). Nackdelen med LinkedIn är att det inte känns tillräckligt ”mainstream” än, trots att allt fler företag använder det.

Bloggen som ett CV

Facebook kanske visar upp ditt sanna jag, och Twitter vilka saker du brukar kunna hjälpa folk med. Det här är självklart viktigt, jag vill inte påstå något annat, men bloggen är kraftfull på ett helt annat sätt.

I en blogg kan du utveckla det du är bra på och intresserad av. A och O är att dela med sig, sitt inte inne på massa information som andra skulle ha nytta av. Det tjänar varken du eller andra på. Skriv om sådant du tycker är intressant, skriv ingående och förklarande. Tänk att ”det här kommer någon säkert ha användning för”. Nu i veckan hörde jag uttrycket ”respekt för läsaren”, de ska få tillbaka något för att de ägnar tid och läser det du har skrivit. En mycket bra tanke. Så, troligtvis är det här redan nu en på tok för lång bloggpost.

Du ska skriva blogg för att du tycker det är roligt och du ska skriva om sådant du är intresserad av. Förhoppningsvis sammanfaller det med ditt yrkesområde, det borde i alla fall göra det.

Genom att skriva om det du är intresserad av håller du dig hela tiden uppdaterad inom det senaste. Du delar med dig och ”visar upp” din kunskap. Hela din blogg blir lite som ett stort arbetsprov, fast med kunskaper istället för vad du har gjort.

Självklart borde du också ha en ”undersida” där du berättar lite kort om dig själv, och kanske en sida med ett lite mer traditionellt CV (och kanske en länk till ditt ”pdf-CV”).

Alla typer av inriktningar på bloggar fungerar kanske inte att ta med i ditt CV. Jag tvivlar på att arbetsgivaren är så intresserad av att läsa vad du äter till frukost, varje dag. Men, även om du skriver om betydelselösa saker så kan du ändå visa upp dina språkliga kunskaper.

Tänk SEO innan du startar din blogg

Det finns lite småsaker man kan tänka på innan man startar en ny blogg, och de flesta är SEO-relaterade. Jag är långt ifrån någon expert på SEO men jag förstår ändå ungefär vad det innebär, och det behöver inte vara så krångligt.

SEO är en förkortning för search engine optimizing, alltså sökmotoroptimering. Jag skulle nog kalla det en teori för hur man kan placera sig högre upp i till exempels Googles sökresultat. Rätta mig gärna om jag har fel.

Först bör du fundera på vad du tror att företag söker på när de vill kolla upp just dig. Om de redan vet vem du är, du har till exempel skickat in en ansökan till en tjänst, så söker de självklart på ditt namn. Därför borde du försöka få in ditt namn både i bloggens URL och titel. Det är ett ganska säkert kort för att hamna högt upp i Google.

Det är ganska viktigt att ha någorlunda koll på ditt ”personliga” Google-resultat. Jag skippar detaljerna, det kan du läsa om själv, men har du otur så kan det gå som för Anton Assarsson, som Google felaktigt framställer som rasist. Man behöver alltså inte skämmas för att googla sitt namn.

Företag skulle också mycket väl kunna sök efter den kompetens de efterfrågar, till exempel webbdesign. Det är dock betydligt svårare att hamna högt upp på sökningar som denna. Det mest ”ärliga” sättet är helt enkelt att skriva både mycket och vettiga saker om webbdesign, och se till att få många inlänkar från stora webbplatser. Se det som ett mer långsiktigt mål.

Exempel på Blogg-CV

Det finns säkert många som använder bloggen som ett CV, och kanske till och med hänvisar till den vid jobbansökningar. Om du brukar göra det så länkar jag gärna för att ge några exempel på hur det kan se ut.

Mig hittar du här: Facebook, Twitter och LinkedIn.

Jag har fyra års högskolestudier bakom mig, så visst är jag sugen på arbete. Under uppsatsarbetet blev jag dock sugen på att klättra i den akademiska karriären, men det är ju inget som säger att jag inte kan göra både och.

Till slut blev det dessa tre som jag sökte inför hösten:

1. Master Programme in Information Systems

Det här är en chansning. CIL håller på att ta fram en ny master, en Industrimaster som de kallar det. Tanken är att du arbetar halvtid, den andra halvan ägnar du åt teoretiska kurser. Du får högskolepoäng för allt och avslutar med en uppsats efter två år.

Problemet är dels att programmet inte finns än, istället utnyttjar de det programmet som jag sökt nu vilket gör att kursvalen inte blir lika flexibla. Det andra problemet är att skolan bara fixar företag i Ljungby-/Växjö-regionen och jag är inte alls sugen på att flytta ner igen. Jag har ett företag på gång, men det är fortfarande en hel del som behöver klaffa (annars får företag som är intresserade av mig gärna höra av sig).

Master Programme in Information Systems – 120hp – helfart

2. Medie- och kommunikationsvetenskap 16-30 hp

Det här är en fortsättning på kursen som jag läser just nu. Jag har planer på att någon gång i framtiden skriva en kandidatuppsats inom MKV, hur det ska gå till är dock oklart eftersom uppsatskursen inte är på distans.

Jag tycker dock att det är intressant, så jag ser ingen anledning till att inte läsa vidare.

Medie- och kommunikationsvetenskap 16-30hp – 15hp – halvfart

3. Webbprogrammering

Även den här kursen är en fortsättning på det jag läser nu. Det är egentligen inte en distanskurs, men läraren har försäkrat oss om att det ändå går att läsa på distans. Jag tror jag kan lära mig ganska mycket av den här kursen, mer än den jag läser nu. Dessutom kommer jag att få papper på vad jag kan, vilket är en fördel när jag söker jobb sen.

Det här är dock den kurs jag väljer bort i första hand.

Webbprogrammering – 15hp – halvfart