Som bekant är jag inget större fan av Arbetsförmedlingen, jag tror helt enkelt inte på konceptet längre. Rekryteringsfirmor går som tåget men framför allt kommer det blir allt viktigare att marknadsföra sig själv. Allt fler företag söker idag upp folk de vill anställa, istället för tvärtom som är det mer traditionella.
Nu när det börjar bli varmt och fint väder känns det lite avlägset att tänka på hösten men imorgon, 15 april, är det sista dagen att söka kurser till högskolan. Jag har haft ordentligt med huvudbry de senaste dagarna, jag har varit lite osäker på vad jag vill.
Jag har fyra års högskolestudier bakom mig, så visst är jag sugen på arbete. Under uppsatsarbetet blev jag dock sugen på att klättra i den akademiska karriären, men det är ju inget som säger att jag inte kan göra både och.
Till slut blev det dessa tre som jag sökte inför hösten:
Ibland är det svårt att fokusera, man måste producera men har tankarna på något annat. Jag använder mig av tre enkla knep för att stimulera produktiviteten lite extra:
När så kallad radiotystnad inträffar blir människor oroliga att det har hänt något eller att man missar viktig information.
Jag tänkte bara informera om att jag måste isolera mig lite i ett par dagar nu, på torsdag åker jag till Norrköping över helgen. Innan dess är det en hel del som jag behöver hinna med.
Ta igen tre veckors plugg med JavaScript, inlämning på söndag.
Skriva ansökningar till 4-5 jobb och trainees som jag hittat.
Söka kurser inför hösten, torsdag är sista ansökningsdag.
Fixa uppgifter till CSN som fått för sig att jag tjänade lite för mycket pengar 2008.
Publicera bloggposter till den här allt mer försvinnande bloggen (jag har faktiskt påbörjat två stycken och har några fler på lager).
Det är säkert fler saker, som jag glömt bort nu, men för att hinna med allt så kopplar jag bort mig lite. Fullt fokus. Twitter, of. Facebook, of. MSN, of. Med ett par undantag så klart. Vill ni något så finns jag på telefon.
Ikväll sticker vi till Norge och kommer hem natten mellan söndag och måndag. Skidåkning står på schemat.
Tanken var att jag skulle hunnit med massor tills nu, bland annat ett par bloggposter. De får dock ligga kvar som utkast ett tag till, och ligga till sig lite.
Jag hade ju tänkt att plugga heltid nu i sommar, andra kursen i Medie- och kommunikationsvetenskap, för att snabba på en eventuell master-utbildning lite. Nu är det så att den inte ges förrän i höst, så nu måste jag komma på något annat att göra.
Troligtvis får jag fortsätta att jobba heltid på distans för Landstinget i Östergötland, men jag känner att det är dags att testa på något nytt. Det vore trevligt att träffa lite nytt folk här i Göteborg, och kanske är det du som har ett jobb åt mig?
Vad vill jag göra?
Egentligen är jag beredd att ta nästan vilket jobb som helst. Efter ganska mycket distans- och hemmastudier är det dags att komma ut och träffa lite människor. Vore trevligt att uppleva solljus igen också.
Men som sagt, jag kan tänka mig att göra det mesta men helst ska jag ju självklart inte få smuts under naglarna. Något trevligt kontorsjobb skulle nog passa – vända lite papper, skriva lite text, koka lite kaffe och så.
Vill du göra mig extra lycklig så har du ett företag inom ”rätt” bransch, där jag inte kan så mycket. Ge mig lite lägre lön och låt mig lära istället. Marknadsföring, kommunikation, webb – sådana saker jag tycker är kul och behöver lära mig mer om.
Om jag får vara kräsen ska jag självklart få arbeta vid en mac, men självklart hanterar jag Windows lika bra. Har du dessutom inte ett sommarjobb utan ett heltidsjobb att erbjuda, kanske nu direkt, så är även det acceptabelt.
Basekit är ett webbaserat verktyg för att bygga webbsidor från Photoshop-filer. Jag har inte testat det så mycket, men det fungerar riktigt bra om du snabbt behöver bygga något enkelt.
Basekit har tidigare varit en stängd beta, där du får registrera dig och hoppas på det bästa. Nu är det dags att öppna upp för alla:
We really appreciate everyone who’s shown an interest, got involved, got in touch or started a BaseKit fanclub (okay, maybe not that last one) during our private beta stage. Everyone of you have helped us take BaseKit to the next level, making it easier to create a rich, dynamic websites without having to code. Coming later this month BaseKit will be go public beta, watch this space.
För de som verkligen känner mig måste den här posten kännas ganska surrealistisk, i mina ”kretsar” är jag inte direkt känd för att vara den mest organiserade. Många ser mig nog som snäll, lugn och ordentlig, men också rörig, ostrukturerad och rent av lat.
Under min tid i Ljungby studerade jag på heltid, plus att jag hade två extrajobb på runt 50%, plus att jag var studentambassadör, plus satt i studentföreningens styrelse, plus att jag var ordförande i den kommitté som krävde mest engagemang. Lägg där till att jag var en av CILarna som festade mest, och i mitt tyckte bäst, och missade aldrig en fest (förutom då jag jobbade kväll/natt).
Är det någon som tror att jag skulle klara det här om jag inte var strukturerad eller hade lite ordning på mig själv?
Utåt sett så kan jag dock hålla med om att jag är ganska rörig, mitt skrivbord är ofta ganska avslöjande (även om det på bilden ser skapligt ut).
För exakt ett år sedan, 7 mars klockan 17.18, registrerade jag mig på Twitter. Man brukar ju säga att det känns som igår, men om sanningen ska fram så känns det som att jag alltid har hängt där. Det borde vara omöjligt att skaffa sig så många olika kontakter på så kort tid.
Jag är inte direkt någon early adopter på Twitter, egentligen inte ens på den sociala webben. Ett par månader innan jag begav mig till Twitter hängde jag på Bloggy och tyckte att det var underbart. Tyvärr lever Bloggy på existensminimum nu. Detta, tillsammans med att jag fick mitt första bloggjobb på Nolog, var troligtvis ett stort bidrag till vårt uppsatsämne: Social Media Marketing.
På något sätt har jag också snittat nästan 21 tweets per dag, under mitt första år.
Då var det dags att rulla ut lite försiktigt, Sveriges portal för informationslogistik. Helt plötsligt började började folk hitta dit utan att jag sagt något, så det finns väl ingen anledning till att hålla det ”hemligt” längre.
Jag har idag installerat Disqus här på bloggen efter ganska mycket funderande. Jag testade det en kort period för ett par månader sedan men gillade det inte, men för några veckor sedan började Disqus-diskussioner blossa upp lite varstans. Jag har inte många besökare och får ännu färre kommentarer så egentligen gör det inget om det skulle börja strula, det är bara att gå tillbaka till vanliga WP-kommentarer.
I wanted simple Twitter and Facebook login for commenters.
I wanted simple subscription alternatives without installing additional plugins.
Disqus in particular is used widely, that makes the commenters feel right at home.
I wanted to try a hosted comment solution on a public site.
I wanted to see how fast I could deploy something like Disqus on a site. The verdict? Real fast…
De två saker jag tycker är viktigast med kommentarer är att de blir trådade och att det är enkelt att få notifieringar ifall någon mer kommenterar. Kopplingen till Twitter och Facebook är bara ett plus.
Kommentarer är egentligen den viktigaste delen i en blogg, det är här posten har chans att utvecklas genom utomstående tankar. Se bloggposterna hos TDH eller Nikke Lindqvist där de diskuterar Disqus.
Det är dock två saker som irriterar mig.
Under rubriken står det hur många kommentarer inlägget har, och det vill jag kunna ändra eftersom det bitvis står på engelska. Jag vill också kunna ta bort ordet ”Reaktioner”. Nere i kommenterarer är alla länkar brandgula som de ska vara, men något verkar bli fel när man kör mouse-over – texten blir vit men bakgrunden ändras inte till brandgul som på resten av bloggen.
Om någon har tips på några enkla lösningar blir jag glad.
Tanken var att det här skulle publicerats redan förra veckan men de senaste dagarna har jag haft mer att göra än jag klarar av. Jag ska försöka ta det hela från början men jag kan redan nu säga att nej, jag har inte tackat nej till något jobb. Men jag har de senaste dagarna befunnit mig i en situation som fått mig fundera, vågar jag tacka nej till ett jobb?
Det är väl ingen hemlighet att Google Wave inte blev som alla hade hoppats, troligtvis inte ens som Google hade hoppats. Igår lanserade Google deras nya tjänst, Buzz, som håller på att rullas ut till alla Gmail-användare.
Idag snubblade jag över en föreläsning med Johannes Sundlo som bad mig gästblogga på HR Sverige. Egentligen var det ett prov i en retorikkurs men han utnyttjade tiden genom att prata om vikten av att bygga nätverk som HR-student.
Tio jobb på 200 studenter. Visserligen pratar Johannes om HR-branschen men det passar väl lika bra in på oss informationslogistiker, eller vilken bransch som helst för den delen. Därför måste vi bygga upp vårt informationslogistiska nätverk.
Förhoppningsvis får jag upp en portal för oss inom en vecka, men jag behöver hjälp. Av såväl nya som gamla informationslogistiker. Vilken typ av innehåll behövs för att vi faktiskt ska vilja besöka portalen?
Nu när jag tagit examen har jag funderat lite på jobb, hur man ska tänka och agera. Jag är beredd att ta i princip vilket ”skitjobb” som helst för att ha något att göra, och självklart tjäna pengar, tills jag hittar drömjobbet. Dilemmat jag har är att det känns oschyst att ta ett ”skitjobb” när jag vet att jag kanske slutar om en månad, eller till och med om en vecka.
När jag köpte min iPhone hade jag faktiskt inte något spelande i åtanke. Jag prioriterade att kunna vara uppkopplad, synkronisera kalender, anteckningar, to do’s och sådant som egentligen fungerar på vilken mobil som helst, fast lite bättre på iPhone. Utan att överdriva och gå in på detaljer så har den förändrat stora delar av hur jag lever mitt liv.
Men iPhone är inte bara en bra telefon, det är också en spelmaskin och en riktigt bra sådan. Det finns tiotusentals spel att välja mellan, om inte fler. Jag har försökt att inte gå bananas utan hålla en rimlig nivå. Just nu har jag ”bara” elva spel installerade, de flesta enkla men väldigt beroendeframkallande. Här har ni dem, utan inbördes ordning och med länkar till App Store (och ja, det är väldigt varierande kvalitet på klippen):
Jag gillar min iPhone, det är utan tvekan den bästa telefonen jag ägt. Det är dock en sak jag gått och irriterat mig på, att alla kort jag tar hamnar i Kamerarullen. När det är ett par hundra bilder i kamerarullen börjar det bli lite oöverskådligt. Jag har saknat möjligheten att lägga in bilderna i mappar, eller album, men nu har jag äntligen kommit på hur man gör.
Tanken med bildhanteringen i iPhone är att bilderna du tar hamnar i Kamerarullen, när du sedan synkar med datorn så tömmer du samtidigt telefonen på bilder. De du vill behålla lägger du in i ett lämpligt album. Så här gör du, om du använder Mac:
Koppla in telefonen i datorn och öppna iPhoto. För över de bilder du tagit och töm telefonen när du är klar (om du vill). Högerklicka sedan i den vänstra kolumnen och välj Nytt album, markera de bilder du vill spara i din iPhone och dra dem till albumet.
Starta iTunes och gå in på din iPhone. Gå till bilder. Nu vill du synkronisera dina bilder från iPhoto. Om du inte vill ta med alla bilder som du har där väljer du det andra alternativet. Nu får du välja vilka iPhoto-album du vill föra över till den iPhone (det fungerar även Händelser). Synkronisera telefonen och du är färdig.
Klicka på bilden för att se den större.
Som alltid, är du osäker så ta en backup innan du testar. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt hur man synkroniserar bilder i Windows. Har någon en bra guide, eller liknande, så länkar jag gärna.
Gårdagen kändes som en ”mellandag” där egentligen inget viktigt hände. Så i natt gjorde jag en omstart, ut med det gamla och in med det nya.
Jag tänkte börja med att ta tag i det fysiska – lägenheten ser ut som en katastrofzon, hej-kom-och-hjälp-mig. Efter det tänkte jag börja planera upp vårterminen, för det blir ju faktiskt en termin till för mig med lite kurser. Jag behöver ta reda på vilka böcker jag behöver, när inlämningsuppgifter ska in och om jag ens kommit in på den ena kursen.
Sen är det dags för kanske för det största steget på länge, ett steg som TDH väckte tanken till. Jag ska tömma hela min Google Reader, börja om på ny kula. Just nu har jag väldigt många flöden jag följer, en hel del bra innehåll men också väldigt mycket skräp. Så nu behöver jag er hjälp. Tipsa mig om sådant jag bara måste läsa. Tipsa om andra och tipsa om dig själv, annars finns risken att jag missar något.
I fredags tog vårt Ljungby-äventyr slut. Ett fantastiskt äventyr där jag utvecklats både kunskapsmässigt och som person. Jag har fått vänner jag aldrig kommer släppa. Jag har dumpat, blivit dumpad och träffat min underbara sambo. Jag har äntligen hittat ett spår jag vill följa många år framöver. Men först och främst, ett stort grattis till oss: GU06!
