Fem år är kanske att ta i, men om 10-20 år så är jag säker på att Arbetsförmedlingen inte finns kvar, åtminstone inte i samma format som idag. AMS kommer att konkurreras ut av webben, sociala nätverk som Twitter och Facebook, och egen marknadsföring genom bloggar.

För ett tag sen gick jag och grunnade på ett blogginlägg som jag ville skriva. Ett inlägg med tankar som jag absolut inte var ensam om, men som jag inte sett att någon direkt uttryckt tidigare. Då, från ingenstans, börjar först Aftonbladet skriva om arbetslösheten i Sverige och Brit Stakston introducerar hashtagen #nyttjobb på Twitter. Det började alltså bli dags att trycka ut den här texten.

Arbetsförmedlingen (AMS)

Med över 370 arbetsförmedlingar och nästan 9 700 medarbetare så kan nog Arbetsförmedlingen räknas till en av de större myndigheterna i Sverige. Deras uppdrag är att föra samman de som söker arbete med de som söker arbetskraft, och mest energi ska läggas på de som står längst från arbetsmarknaden. Tyvärr känns det väl nästan så att antingen får du ett jobb direkt, inom någon månad eller två, eller så får du inget jobb. När jag läser igenom några artiklar på Aftonbladet så känner jag bara: hopplöshet.

Jag har varit hos Arbetsförmedlingen en gång. Det var efter gymnasiet, när mitt sommarjobb var över. Helt plötsligt var jag arbetslös för första gången och jag behövde ett jobb. Jag gick dit med förhoppningar. Det slutade med att jag var förbannad, dels eftersom jag inte på något sätt skulle få pengar genom a-kassa (jag förstod inte riktigt hur den fungerade då) och dels för att de ville sätta mig på konstiga kurser. Jag ville ju bara ha ett jobb, ett år sådär, tills jag skulle börja plugga igen.

Jag vill ha ett #nyttjobb

#nyttjobb är ett fantastiskt initiativ, där både de som söker jobb och de som söker arbetskraft kan samlas i samma ”lokal”. På bara några minuter kan arbetsgivaren få, en personlig, kontakt med potentiella människor att anställa. Utan att överdriva har jag faktiskt fått en handfull olika erbjudanden på kort tid via Twitter, och då har jag inte ens försökt att leta efter jobb än. De har bara dykt upp framför näsan på mig, någon gång har jag hört av mig och någon gång har de hört av sig till mig.

Det här passar givetvis inte alla yrkeskategorier, utan kanske främst inom IT och media. Jag har svårt att se att en ”sopgubbe” blir headhuntad för de kunskaper han visat upp på webben. Även om du kanske inte tillhör den typiska yrkeskategorin för att bli headhuntad så är det bra att hålla rätt profil på webben. När den framtida arbetsgivaren googlar ditt namn vill du kanske inte att de första träffarna är fyllda med festbilder.

Så ser framtiden ut

Det har väl knappast undgått någon att arbetsmarknaden inte sett så bra ut under den senaste tiden men förhoppningsvis har vi nått botten och är på väg upp igen. Vi måste dock vara förberedda inför fler finansdippar som den här, frågan är om Arbetsförmedlingen verkligen räcker till i framtiden.

Redan idag marknadsför vi oss själva på ett helt annat sätt än tidigare, du marknadsför dig själv som ett eget varumärke. På bloggen visar du upp dina kunskaper, på LinkedIn ditt kontaktnät och CV, på Twitter din sociala kompetens, och på Facebook ditt sanna jag. Ja, du läste rätt. Det är på Facebook du visar dina åsikter, dina intressen och ditt umgänge. Det här är den platsen på webben där ditt riktiga ja kommer fram.

Nu kommer säkert endel moraltanter härja om att man inte alls är samma person privat som på arbetet, men ni har så fel. Stämpelklockan är död, och gränsen mellan privatliv och jobb liknas allt mer vid en disig horisont. Allt färre jobbar idag bara 100%, 40 timmar per vecka, 5 dagar i veckan. Allt fler tvingas vara tillgängliga via telefon och mail även på semestern. Så visst börjar privatliv och arbete hänga ihop allt mer. Och tror du inte att din framtida arbetsgivare kommer att googla ditt namn inför en arbetsintervju, då har du inte riktigt alla hästar i stallet.

Tips på tjänster

Facebook – Vissa använder det privat och vissa i jobbet, vilket som så tycker jag att du ska ha en öppen profil. Men använd det för guds skull inte som om du vore 16 år och precis upptäckt alkoholen. En arbetsgivare vill troligtvis inte se att varannan bild och statusrad visar att du festar, eller är bakfull. Någon festbild här och där spelar ingen roll, det tyder bara på att du har ett socialt liv. Om du nödvändigtvis vill lägga upp varenda festbild du hittar så går det att begränsa behörigheten till till exempel dina vänner.

Twitter – Den största mikrobloggen. Söker du arbetskraft eller kunskap är det här du ska leta. Det finns en stor mängd människor som tillsammans innehar en enorm kunskap, och de är hjälpsamma och delar med sig! Är du ny på Twitter, så se till att följa några intressanta människor (och nej, kändisar är inte intressanta) och titta hur de använder tjänsten. Det finns flera tillvägagångssätt och tillslut så kommer du hitta ditt sätt. Men det viktigaste av allt, tveka inte att ge dig in i någon diskussion, Twitters storhet ligger i konversationen.

Blogg – Väldigt generellt så finns det två typer av bloggar, de med dagboksliknande innehåll och de med intressant innehåll, och jag tror faktiskt att båda kan användas för att marknadsföra sig själv. Dagboksinnehåll visar vem du är och vilka intressen du har, vilket arbetsgivaren självklart är intresserad av. Skriver du däremot en blogg med mer nischat innehåll så visar du upp vad du kan, och har du tur så kan det leda till ett jobb!

LinkedIn – Söker du jobb så is this the place to be. Lägg upp ditt CV, dina yrkeserfarenheter, bli rekommenderad, nätverka och knyt kontakter.

Tänk lite på Google, det är ditt namn som kommer att googlas. Använd ditt riktiga namn som Twitter-alias. Döp din blogg efter dig själv och helst även din URL på både bloggen och Facebook. Troligtvis finns det fler tjänster du kan använda för att styra resultaten i Google men börja med dessa.