Då var det dags igen. Det är ju måndag imorgon, så då är det dags att starta ett nytt liv igen. Mer motion och nyttigare mat.
Det har ju gått sådär med mina senaste starta-nytt-liv-på-måndag-tankar, men den här gången ska jag fasen lyckas! Promenad så ofta som möjligt, mindre (inte färre, snarare fler för att hålla ämnesomsättningen uppe) och nyttigare måltider. Det tycker jag borde räcka till en början. Så snart vi får fatt i en ny lägenhet tänkte jag även ta upp gymträningen igen.
Det börjar verkligen bli dags att göra något. För några månader sen gjorde jag ett tamt försök att öka min motivation och köpte ett par lite för små byxor som jag gillade, tanken var ju att jag skulle kunna använda dem ganska snart. Man kan säga att jag misslyckades, ganska ordentligt. Men nu har det gått så långt att vissa mina vanliga kläder börjar kännas små, och det är inte bra. Inte bra alls!
Jag bryr mig egentligen inte om vikten, den säger inte alltid så mycket, men imorgon när jag vaknar ska jag ställa mig på vågen och se vad den säger. Om jag för en gångs skull kommer att lyckas med mitt nya liv så kan det vara kul att se viktförändringen. Önska mig lycka till, och försök gärna att påminna mig om motion och så mycket pepp som möjligt. Det kan behövas!
Lampan i köket smällde idag. Det är väl dags att byta antar jag. Men, jag är rätt bekväm av mig, så jag tänkte att jag kan ta det någon annan dag. Helt plötsligt kom jag på att jag var hungrig, och att det var dags att laga mat. Det blev knivigare än vanligt
Så här såg det ut, med blixt.
Det ser ju inte så farligt ut kanske. Men så här såg det ut i mina ögon, utan blixt (och nej, jag har ingen blixt inbyggd i mina ögon).
EDIT. Köttfärsen blev ganska smaklös.
Ibland behöver man lite mer spänning i sin vardag, som idag till exempel. Jag fixade precis till lite matlådor, och jag smakade inte en enda gång. Det kan smaka hur som helst imorgon. Det är spänning det!
Vad hände nu egentligen? Jag och Martin slog precis vad. Ett viktvad. 500 spänn!
Vi har bestämt en vikt som vi max får ligga på den siste maj. Ligger båda på sin vikt, eller under, så blir det oavgjort. Vi får heller inte hetsbanta sista månaden, utan vi ska föra lite dagbok som båda kan ta del av. Så vi tappar vikt i en jämn takt, utan att förlora så mycket muskler (de få jag har kvar). Målet ska alltså vara realistiskt!
Häromdagen vägde jag mig, och då stod vågen på 90kg (ungefär)! Jag tror att jag gått upp 1-2 kg sen jag flyttade från Ljungby. Kanske inte jättefarligt, men jag kan lova att jag fördelat om vikten en hel del och tappat både muskler och styrka. Jag satte min målvikt på 83 kg (BMI på 25). Även om BMI egentligen är rätt högt så tror jag att det är en vikt som kan passa mig rätt bra. Jag vill inte vara spinkig (och så har jag hört att muskler väger mer än fett). Drygt 2kg per månad, 0,5kg per vecka. Det borde inte vara omöjligt.
Hade ju planer på en träningsblogg ett tag där i Ljungby, då jag hade motivation och tyckte det var riktigt kul med träning. Nu får jag alltså in lite inslag av träning här ändå. Men räkna inte på någon extrem träningsblogg nu. Någon liten uppdatering då och då bara.
Så, nuläge: Vikt= ca 90kg (får väga mig snart så jag vet exakt).
Jag har varje dag, nästan, med mig matlåda till jobbet. Under första veckan ute på praktik märkte jag att det inte skulle hålla att gå ut och äta varje dag, det skulle ruinera mig. De flesta på IDNet går ut och äter, och de brukar nästan alltid fråga om jag ska vara med. Hur som helst, det är inte alltid enkelt att vara student. Det finns vissa smällar man helt enkelt får ta stup i kvarten.
Samtal för 5 minuter sedan:
Säljaren: Johan, ska du med ut och äta?
Jag: Nej, jag har mat med mig.
Säljaren: Skit i det då, jävla studentjävel!
Min första tanke när jag vaknade imorse var: YOGHURT! Jag var sjukt sugen på att sätta mig i soffan framför TVn och smaska på lite yoghurt. Självklart så hade jag ju ingen yoghurt hemma, så det fick bli två tråkiga mackor istället. Jag har kanske 50 meter till Orienten, dit jag hade kunnat gått och köpt yoghurt, men jag är ju självklart för slö för det.
Istället fick jag sitta och knapra på mina tråkiga mackor, med smör och skinka. Usch! Tur att jag har lite O’boy som livar upp stämningen.
Ja, vad hände egentligen med min mat? Ingen lunch, ingen middag, och nu sitter jag här och äter kex med ost. Konstig matdag helt enkelt, men det är väl tillåtet lite då och då. Viktiga näringsämnen kan jag få i mig någon annan dag.
Nu, mer vin!
