Vi spenderade helgen i Slottsskogen på Way out West och såg en hel del band. Vi skippade faktiskt all klubbmusik, vi var helt enkelt för trötta, men vi hade riktigt kul i skogen. Tack Telia Max 25 och Suzanne för biljetterna, två stycken tvådagarspass för 1000 kronor!

Slottsskogen en vecka innan Way out West. Scenen byggs upp i bakgrunden. (Klicka på bilden för fler storlekar)
Vi var där en vecka innan för att fira Karins födelsedag. Lite grillning och lite kubbspelade, inte så stor utmaning för oss killar men roligt ändå.Som ni ser i bakgrunden hade de redan då börjat bygga upp scenen.Det är Flamingo-scenen som håller på att byggas upp, om jag inte tar fel.
Första dagen av Way out West
Första dagen såg vi en hel del artister (bland annat Beirut, Band of Horses, Robyn, Laakso, Antony & the Johnsons, Röyksopp, Glasvegas, Artic Monkeys) men de flesta såg vi faktiskt från sidan av scen eller från öltälten. När Robyn spelade befann vi oss mitt i smeten, ganska långt fram.

Folk samlas för att se Robyn, Azalea-scenen i bakgrunden. (Klicka på bilden för fler storlekar)

Flamingo-scenen där Robyn snart ska uppträda. (Klicka på bilden för fler storlekar)
Robyn öste på med flera gäster som Kleerup, Röyksopp, Lykke Li och högoddsaren Dr Alban.

Det var ganska svårt att få en vettig bild på Robyn, med telefonen. Men TV-skärmarna var stora. (Klicka på bilden för fler storlekar)
Andra dagen av Way out West

(Klicka på bilden för fler storlekar)
Det var riktigt segt på lördag morgon. Det kändes som att jag vandrat ett par mil. Men efter mycket om och men kom vi iväg, tyvärr missade vi några av de första artisterna. Hur som helst, på lördagen var det blåsigt, kallt och en hel del regn. Det positiva var att köerna till ölen var betydligt kortare.

Världens sötaste Emma var glad trots regnet. (Klicka på bilden för fler storlekar)
Efter ett tag blev det uppehåll och betydligt trevligare, regn är inte alltid så roligt. Vi såg artister som Florence Valentin, NAS, Wolfmother och Basement Jaxx. Sen var det dags för Lily Allen, som Emma var tvungen att se. Hon var bra, men det blev aldrig något riktigt drag. Vi sprang iväg i slutet av konserten för att avslutningsvis hinna se Teddybears. Det första Emma säger när vi kommer fram var: Lämnade vi Lily för det här? På scen står en björn (!) med en dubbelpipig gitarr och drar av värsta solot. Helt underbart. Teddybears STHLM var helt klart bland de bästa, och avslutade 2009 års Way out West med en brakfest. Alla dansade och sjöng.

Teddybears STHLM avslutar med rökkanoner och konfettiregn. (Klicka på bilder för fler storlekar)
Att det sen tog över en timme att ta sig hem med spårvagnen på grund av diverse förseningar gjorde inte så mycket, vi hade haft en bra helg. Om det finns något att klaga på så var det lördagsvädret, och att ölen smakade lite väl blaskigt. Men öl, regn, lera, musik, festival — Way out West helt enkelt.

Dagen efter ångrade vi oss angående skovalet, men lite skrubbande och en sväng i tvättmaskinen gör säkert susen. (Klicka på bilden för fler storlekar)