Inlämningsuppgift #1 inom Öppenhet på Internet. (Snabbt inklistrat, och inte orkat ordna med länkar)
Först och främst är det viktigt att klargöra begreppet fildelning, Internet fungerar inte utan fildelning. Vad du än gör på Internet så skickas data till och från din dator vilket innebär att du hela tiden fildelar[1]. Diskussionen handlar om illegal fildelning, människor som delar med sig av upphovsrättsskyddat material.
Den centrala problemet är att kreatörer och konstnärer vill få betalt för deras arbete, och deras bestämmanderätt över deras verk[2], samtidigt som ”konsumenterna” vill ta del av deras material på billigast och smidigast sätt. Frågan är bara hur och var dessa två parter ska mötas?
Tidigare, innan Internets stora utveckling, var det enklare att kontrollera antalet sålda kopior av till exempel en film och på så sätt ge ersättning till kreatörerna. På Internet finns det oändligt med kanaler och källor att sprida material ifrån och därför borde det egentligen vara omöjligt att kontrollera hur många kopior som sprids.
Det är precis det här som upphovsrättsindustrin försöker att göra, kontrollera all datatrafik för att se om någon upphovsrättsbrott begås eftersom det finns oerhört många sätt att dela med sig av filer på. Dessutom skulle en fil på tre megabyte i teorin kunna delas upp i drygt 25 miljoner bitar[3] vilket gör att filen kan spridas ut på lika många meddelanden. För att kontrollera eventuella upphovsrättsbrott behöver alltså verkligen all datatrafik kontrolleras vilket givetvis går rakt emot de mänskliga rättigheterna[4].
Alla dessa nya sätt att försöka hindra teknikutvecklingen och övervaka Internetanvändarna har börjat nå obskyra nivåer. Hitler skulle varit överlycklig för verktyg som FRA, Ipred och teledatalagringsdirektivet, det är något som lagstiftarna verkligen borde ha i åtanke när de stiftar lagar som dessa – i fel händer vore det en katastrof.
Jag tror problemet är att ingen bransch varar för evigt men upphovsrättsindustrin försöker förlänga sin livslängd genom att bromsa teknikutvecklingen. Det skulle kanske kunna jämföras med bilbranschen som går väldigt dåligt just nu, att den branschen skulle få in nya lagar som gjorde det olagligt att köpa begagnade bilar eller åka kollektivt. CD-skivor är idag inget intressant medium att distribuera musik på (det påverkar miljön negativt och få använder idag en portabel CD-spelare) och Internet är ett utmärkt sätt för att plocka bort mellanhänder, som exempelvis skivbolag, för att effektivisera processen. Kostnaden för att distribuera digital media är i det närmaste obefintlig och mycket av det arbete som skivbolagen idag gör, till exempel marknadsföring och försäljning, kan artisten hantera själv och på så sätt få fler kronor i plånboken per såld skiva[5]. Även om det säljs färre skivor så ökar antalet konsertbesökare[6].
All typ av industri har alltid handlat om att möta efterfrågan. Att man idag ska vara tvungen att betala 200 kronor för att köpa en film för att bara ta reda på om den är sevärd eller inte är en väldigt konstig marknad. Varför använder sig inte filmindustrin av någon typ av nöjdhetsgaranti som andra marknader gör? ”Tycker du inte filmen är bra så får du pengarna tillbaka.” Industrin måste jobba för att sälja ett mervärde, och inte bara en plastbit med film/musik på.
Referenser
1. http://sv.wikipedia.org/wiki/Fildelning
2. http://www.notisum.se/rnp/SLS/lag/19600729.HTM
3. http://www.google.com/search?q=3+megabytes+in+bit
4. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2455045.svd
5. http://hd.se/noje/2007/10/17/fri-nedladdning-loensam-affaer/
6. http://www.dn.se/kultur-noje/musik/hogkonjunktur-i-konsertsverige-1.473566
