Tagg Upphovsrätt

Internet och upphovsrätt – Två världar i symbios?

Upphovsrätten togs fram för att ge konstnärer rätten att ta betalt för sitt eget verk. Internet är en av modern tids största uppfinningar och har gett piratrörelsen ett kraftfullt verktyg. Tidigare i år föll den största upphovsrättsliga domen i svensk historia. Kan dessa två världar, Internet och upphovsrätt, leva vidare som idag? Det här är min slutuppgift i sommarkursen Öppenhet på Internet, varning för långt inlägg.

Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket oavsett om det är:

  1. skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal,
  2. datorprogram,
  3. musikaliskt eller sceniskt verk,
  4. filmverk,
  5. fotografiskt verk eller något annat alster av bildkonst,
  6. alster av byggnadskonst eller brukskonst, eller
  7. verk som har kommit till uttryck på något annat sätt.

Upphovsrättens tanke är att på ett ganska diffust sätt skydda konstnärers och andra upphovsmäns rätt till betalning. De äger den ekonomiska rätten till sitt eget verk. Det är alltså inte tillåtet att kopiera någon annans verk för egen ekonomisk vinning, utan endast för privata ändamål.

Det finns två ganska uppenbara anledningar till var upphovsrätten finns, (1) det ska vara möjligt för konstnärer att försörja sig på sitt arbete vilket i sin tur ska leda till att (2) kulturskapandet kan fortleva.

Den ursprungliga upphovsrätt togs fram i slutet av 1800-talet med den så kallade Bernkonventionen.

Internet – Den digitala verkligheten

De senaste åren har Internet utvecklats väldigt mycket. I slutet av 1990-talet/början av 2000-talet gick Internet från att ha varit något få förunnat till något som fanns i näst intill varenda hushåll. Idag är det till exempel fler som har bredband än som prenumererar på en dagstidning i Sverige. De senaste åren har Internet tagit ytterligare ett stort steg i och med att web 2.0-tekniken har utvecklats och implementerats på allt fler tjänster.

Internet är inte längre ett plakat med information, likt böcker eller dagstidningar. Det är ett interaktivt medium där användarna är med och bidrar till informationen, ett användargenererat innehåll.

Piratkopiering – Den digitala utvecklingen

Internet är en oerhört stor bidragande faktor till den digitala utvecklingen, allt som går ska överföras från fysisk till digital form så att det blir tillgängligt på Internet. Det ska inte bara vara digitalt, det ska också alltid finnas tillgängligt och dessutom ska det gå snabbt.

Näst efter Internet är piratrörelsen de som bidragit mest till den digitala utvecklingen, de överför det fysiska mediet till en digital fil. Om dagens ungdomar vill se en film så vill de se den direkt och laddar ner filmen från närmsta torrent-sida. De tar inte bussen eller cykeln för att köpa en film (eller eventuellt för att hyra den). Det tar tid, det kostar pengar och de vet faktiskt inte om filmen ens är bra. Med dagens bandbredd kan de istället börja titta på filmen efter bara ett par minuter.

Pirater anser oftast inte att de begår något brott, eftersom de inte stjäl någonting, ingenting försvinner som vid en bilstöld. Upphovsrättsinnehavarna anser sig dock bestulna på en missad försäljning.

Spectrial – Ett spektakel utan verklighetsanknytning

Många anser att upphovsrättslobbyn har fått en för stor makt, vilket bland annat resulterat i den så kallade IPRED-lagen (egentligen Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område).

Rättegången mot The Pirate Bay (TPB), eller Spectrial som det också kallas (från engelskans spectacle, spektakel, och trial, rättegång), är ett utmärkt exempel. De fyra åtalade dömdes för medhjälp till upphovsrättsbrott, de har alltså inte själva begått upphovsrättsbrottet, och straffet blev ett års fängelse samt 30 000 000 kronor i skadestånd. Åtalet innehöll 23 musikalbum, 9 filmer och 4 datorspel som hade funnits tillgängliga under mindre än ett år via www.thepiratebay.org.

Om vi sätter skadeståndet i proportion till andra typer av brott kan det ses som en helt vansinnig summa:

Att erbjuda en transportväg, en tracker, samt länkar till upphovsrättsskyddat material är alltså 100 gånger värre än grov våldtäkt sexuellt övergrepp och sexuellt ofredande mot en 8-årig flicka? Självklart överklagade TPB, eftersom de anser sig vara oskyldiga, men det kan även tilläggas att åklagarsidan har överklagat. De tyckte att skadeståndet blev för lågt.

Nya marknadsmodeller

För att Internet och upphovsrätten ska kunna fungera ihop krävs det nya sätt att distribuera filmer, musik och så vidare. Som jag nämner ovan har Internet gjort oss vana att vi ska få saker gratis/billigt, direkt och med en enkelhet att kunna ta reda på mer. Nedan följer exempel på hur skivbolagsbranschen skulle kunna utvecklas.

Digital försäljning

Den fysiska försäljningen av CD-skivor håller på att dö ut, i alla fall hos köparna. Det är få som fortfarande är intresserade av att fylla hela bokhyllor med CD-skivor, plus att det är fruktansvärt dyrt. CD-skivan och fodralet kostar pengar, distributionen kostar både pengar och skadar miljön och det är väldigt omständligt att behöva byta skivor hela tiden.

En digital musikfil är enklare att införskaffa, enklare att lyssna på genom egna spellistor, enklare att ta med sig och enklare att säkerhetskopiera (förutsatt att det inte finns något DRM-skydd). Vidare är det viktigt att hitta rätt prisnivå, är det för dyrt så vänder sig kunderna till piratkopierat material istället. Det är också viktigt att musiken inte bara säljs i albumformat utan varje låt går att köpa enskilt, det är få album som är fyllda med bra musik och då vill inte kunderna betala för de dåliga låtarna.

Streaming

Att köpa digital musik är billigare än att köpa fysiska CD-skivor, men det är fortfarande dyrt. Microsoft hävdar att det kostar 30 000 dollar att fylla en iPod. Ett alternativ kan därför vara att prenumerera på musiken istället och betala en månadsavgift.

Spotify har som många setts som den första lösningen som har en chans att konkurrera med piratkopiering. Det är en streamingtjänst i två varianter, antingen gratis med inslag av reklam eller med en månadskostnad utan reklam. Spotify har lyckats övertala de stora jättarna Universal, Sony, Warner och EMI.

Problemet med Spotify är att du måste ha tillgång till en dator och Internet, det går alltså inte att plocka med musiken i din MP3-spelare. De har löst detta genom ett samarbete med en återförsäljare av digital musik, 7digital, där du kan köpa och ladda ner låtarna som finns i Spotify. Ett annat väldigt stort problem med Spotify är att de faktiskt ännu inte kunnat visa upp någon vinst men tjänsten är fortfarande ny och det ska bli spännande att följa fortsättningen.

Konkurrera mot gratis

Den största utmaningen för upphovsrättsindustrin är att de konkurrerar mot gratis. Allting (en sanning med modifikation) är gratis på Internet. Hur ska skivbolagen kunna ta betalt för någonting som kunderna kan ladda ner gratis?

För att kunna konkurrera med gratis så är det viktigt att man är bättre på alla andra punkter än just priset, sen skadar det inte att försöka minska så många utgifter som möjligt. Tjänsterna måste hålla en högre kvalitet som är enkel och användbar, samt att utbudet måste vara stort med en hög ljudkvalitet.

Dagens musikindustri är omodern och här finns mycket att förbättra. En stor fråga är om de stora skivbolagens existens ens är berättigad längre. Modern IT och Internet har gjort att artister själva ganska enkelt kan spela in sin musik, marknadsföra sig över hela världen och faktiskt kommunicera direkt med sina fans. Skivbolagen är egentligen bara en mellanhand som kanske inte längre behövs.

Det gäller helt enkelt att kunna erbjuda något mer, något extra.

Extramaterial

Upphovsrättsindustrin behöver erbjuda något mer än bara musiken och det borde egentligen finnas flera sätt att göra detta på. Ett exempel skulle kunna vara att kunden, förutom musikalbumet, får en kod vid när han/hon köper något. Den här koden skulle kunna fungera som rabatt på konsertbiljetter eller på ”fanprylar” som t-shirts och affischer. Artisten skulle även kunna sända korta ”minikonserter” från sin egen dator live, eller chatta med sina fans.

Det är inte bara artisten som kan erbjuda extramaterial till sin musik, utan även tjänster som säljer eller streamar musik kan göra det. Tjänsten kan spara vilken typ av genre du brukar lyssna på och på så vis automatiskt rekommendera musik som kanske skulle passa dig. Tjänsterna skulle också kunna tillhandahålla forum där användarna kan diskutera musik, artister och även tjänsten generellt.

Alla dessa saker ger kunderna mervärde utan att det egentligen kostar artisterna något.

Internet och upphovsrätt i symbios

Jag tror helt klart att Internet och upphovsrätt kan kombineras, något annat vore galet. Internet är en av de största uppfinningar i modern tid och upphovsrätt kan mycket väl kännas som en trygghet hos konstnärerna. Upphovsrätten har dock ett par år på nacken och behöver förnyas, inte för att skydda om nya tekniker utan för att utnyttja dem.

Istället för att motarbeta Internet borde det utnyttjas. Om du är artist och någon har lagt upp ett bildspel på YouTube med din musik i bakgrunden, kommentera vänligt och beröm klippet (om det förtjänar beröm). Länka gärna till din webbplats så att de kan köpa din musik och hitta var de kan se dig live.

Fildelningsproblematik

Inlämningsuppgift #1 inom Öppenhet på Internet. (Snabbt inklistrat, och inte orkat ordna med länkar)

Först och främst är det viktigt att klargöra begreppet fildelning, Internet fungerar inte utan fildelning. Vad du än gör på Internet så skickas data till och från din dator vilket innebär att du hela tiden fildelar[1]. Diskussionen handlar om illegal fildelning, människor som delar med sig av upphovsrättsskyddat material.

Den centrala problemet är att kreatörer och konstnärer vill få betalt för deras arbete, och deras bestämmanderätt över deras verk[2], samtidigt som ”konsumenterna” vill ta del av deras material på billigast och smidigast sätt. Frågan är bara hur och var dessa två parter ska mötas?

Tidigare, innan Internets stora utveckling, var det enklare att kontrollera antalet sålda kopior av till exempel en film och på så sätt ge ersättning till kreatörerna. På Internet finns det oändligt med kanaler och källor att sprida material ifrån och därför borde det egentligen vara omöjligt att kontrollera hur många kopior som sprids.

Det är precis det här som upphovsrättsindustrin försöker att göra, kontrollera all datatrafik för att se om någon upphovsrättsbrott begås eftersom det finns oerhört många sätt att dela med sig av filer på. Dessutom skulle en fil på tre megabyte i teorin kunna delas upp i drygt 25 miljoner bitar[3] vilket gör att filen kan spridas ut på lika många meddelanden. För att kontrollera eventuella upphovsrättsbrott behöver alltså verkligen all datatrafik kontrolleras vilket givetvis går rakt emot de mänskliga rättigheterna[4].

Alla dessa nya sätt att försöka hindra teknikutvecklingen och övervaka Internetanvändarna har börjat nå obskyra nivåer. Hitler skulle varit överlycklig för verktyg som FRA, Ipred och teledatalagringsdirektivet, det är något som lagstiftarna verkligen borde ha i åtanke när de stiftar lagar som dessa – i fel händer vore det en katastrof.

Jag tror problemet är att ingen bransch varar för evigt men upphovsrättsindustrin försöker förlänga sin livslängd genom att bromsa teknikutvecklingen. Det skulle kanske kunna jämföras med bilbranschen som går väldigt dåligt just nu, att den branschen skulle få in nya lagar som gjorde det olagligt att köpa begagnade bilar eller åka kollektivt. CD-skivor är idag inget intressant medium att distribuera musik på (det påverkar miljön negativt och få använder idag en portabel CD-spelare) och Internet är ett utmärkt sätt för att plocka bort mellanhänder, som exempelvis skivbolag, för att effektivisera processen. Kostnaden för att distribuera digital media är i det närmaste obefintlig och mycket av det arbete som skivbolagen idag gör, till exempel marknadsföring och försäljning, kan artisten hantera själv och på så sätt få fler kronor i plånboken per såld skiva[5]. Även om det säljs färre skivor så ökar antalet konsertbesökare[6].

All typ av industri har alltid handlat om att möta efterfrågan. Att man idag ska vara tvungen att betala 200 kronor för att köpa en film för att bara ta reda på om den är sevärd eller inte är en väldigt konstig marknad. Varför använder sig inte filmindustrin av någon typ av nöjdhetsgaranti som andra marknader gör? ”Tycker du inte filmen är bra så får du pengarna tillbaka.” Industrin måste jobba för att sälja ett mervärde, och inte bara en plastbit med film/musik på.

Referenser

1. http://sv.wikipedia.org/wiki/Fildelning

2. http://www.notisum.se/rnp/SLS/lag/19600729.HTM

3. http://www.google.com/search?q=3+megabytes+in+bit

4. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2455045.svd

5. http://hd.se/noje/2007/10/17/fri-nedladdning-loensam-affaer/

6. http://www.dn.se/kultur-noje/musik/hogkonjunktur-i-konsertsverige-1.473566

Unni Drougge twittrar

Unni Drougge både twittrar och bloggar. Jag publicerade en av hennes tweets här idag, men jag gillar den så mycket att den får en liten plats här också.

Ladda ner och sprid hennes ljudbok! Och varför inte ge henne en slant via Paypal?

Piratpartist? Javisst!

Idag tog jag steget. Jag är nu medlem i Piratpartiet (PP).

Att vara medlem i Piratpartiet innebär inte för mig att jag måste rösta på dem, men jag sympatiserar med större delen av deras åsikter. Jag har egentligen alltid sett mig själv som moderat (jag tror till och med att jag var med i MUF när jag gick på gymnasiet), och troligtvis kommer jag rösta på dem i nästa val. Men, om de, med andra, fortsätter att häckla Sverige med fler hux-flux-lagar så kommer jag att rösta på PP. I sommarens val kommer jag dock att rösta på PP, det har jag nu bestämt mig för.

Om jag ska vara helt ärlig så bryr jag mig inte om fri fildelning. Tjatet om att ”allt ska vara gratis” är bara knasigt. Film, musik och programvaror, det är klart att skaparna ska få betalt, men det handlar om att möta efterfrågan. Det är få jag känner som är intresserade av att punga ut med 200:- för en film som kanske visar sig vara skit, och kanske aldrig tittar på igen. Att möta efterfrågan, det är allt det handlar om, och det har inte film- och musikbolagen lyckats med än. Jag tittar inte mycket på film, men jag skulle inte på långa vägar tittat på så många filmer om det inte gick att ladda ner.

Anledningen till att jag går med i PP är att jag vill inte att mina barn ska behöva växa upp med Storebror vakandes över axeln. Jag vill inte att Sverige ska införa åsiktsregistrering. Jag vill inte att Internet ska censureras a la Kina. Jag vill, i moderatisk anda, äga mig själv och vill inte att andra ska ta del av mitt privatliv, om jag nu inte själv väljer att outa mig. Jag vill ha rätt att vara anonym, om jag vill.

Må hända att PP kan tyckas vara extremt i vissa fall, men det behövs! Kommer PP in i EU, riksdagen och regeringen så har de chans att påverka. Det finns idag inget parti som är så pass insatt i dessa frågor som just PP, och därför kan de öppna ögonen hos de andra, mer etablerade partierna.

Så, vänta inte, bli medlem NU!

Copyright © Johan Wigmo
WHTEVR

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress